Ungdomsjakt med HareBra 2020

Olden den 24 september, Brinnsjön den 1 oktober, Kälabuan den 11 oktober samt den 19 oktober och Vallrun den 17 november.

Det är den 24 september 2020 och det står harjakt med HareBra-gänget på ungdomarnas schema. Det är ungdomar från Dille Naturbruksgymnasium strax norr om Östersund som skall få inblick i hur det går till att jaga hare med drivande hund, i det här fallet stövare. I ungdomarnas utbildning ingår jakt på olika viltslag och denna förmiddag skall sju ungdomar jaga hare.

HareBra-gänget är en opolitisk förening med ca 90 medlemmar som har ambitionen att jaga hare två till tre gånger i veckan under hösten och förvintern. Föreningen tar gärna med sig ungdomar som under skoltid läser jägarexamen. Antalet intresserade ungdomar per jaktsäsong brukar pendla mellan 90 och 100. Många av hundförarna är medlemmar ur Jämtland-Härjedalens Stövarklubb som kommer med vältränade hundar och får på det viset komma på många nya spännande jaktmarker. Jaktmarker som vår eminente ordförande i HareBra-gänget Rune Jönsson har ordnat via privata markägare samt bolagsmarker runt om i Krokoms kommun.

Att vädret kan vara mer eller mindre välkomnande när man kommer ut i markerna ingår i förutsättningarna. Vid det här tillfället har det varit ihållande regn hela natten och ca +3 grader med svag byig vind och när vi stiger ur bilarna möts vi av snöglopp. Hur ska vi kunna intressera ungdomarna för stövarjakt när vädret är så ogästvänligt? Nåja, ungdomarna är välklädda och håller vi oss i rörelse och inte börjar frysa så kommer det här att gå bra, resonerar vi vuxna.

Fyra stövare släpps i var sin såt och ungdomarna är fördelade på dessa hundar. Undertecknad får ta sig an två käcka tjejer My Engholm och Emma Ström som går i årskurs ett. I väntan på att hunden skall finna spår efter hare så övar vi handhavande av geväret. Meningen är att det skall bli uppsiktsjakt som innebär att My och Emma skall posta på eventuellt drev och prova skjuta haren under överinseende av Rolf Pellving och Curt Holmgren. Därför gör vi anläggningsövningar och torrklickar med geväret som nu inte är laddat med riktiga patroner. Det gäller att öva in känslan av avtryckarens spänst mot fingret innan skottet går.

Även avståndsbedömning övas så att du med säkerhet vet att avståndet inte blir för långt när du lossar skottet mot viltet du jagar. Det här innebär att du först bestämmer dig för var du skall stå när du postar på haren. Därifrån stegar du fram till det absolut längsta avståndet du får skjuta haren på, ca 25-30 meter. Markera därefter det avståndet med en kvist på marken eller ta sikte på en sten eller träd på det avståndet. Detta görs för att du inte skall skadeskjuta haren vilket lätt blir fallet när avståndet blir för långt.

Här kommer jag att tänka på vad jag själv fick lära mig när jag läste jägarexamen: Ett skott du inte har lossat behöver du aldrig ångra. Tänk vad den meningen säger mycket. Den meningen borde alla jägare ha i åtanke, då skulle de bli färre skadskjutningar.

Endast en hund klarade att resa hare denna förmiddag, det var den mest rutinerade stövaren. Kanske inte så konstigt nu när markerna var rentvättade från harens betestraj. Ingen hare sköts. Vid återsamlingen fick eleverna ta del av harens artmonografi som delgavs av undertecknad.

Text och foto: Rolf Pellving

Olden – 24 september med Dille-elever

Brinnsjön – 1 oktober med Torsta-elever

Kälabuan – 11 oktober med elever från Dille, Nyheden, Änge och Föllinge

Kälabuan – 19 oktober med elever från Dille

Minnesrik harjakt med elever från Dille Naturbruksgymnasium

Den här dagen utspelar sig den 19 oktober 2020 vid Kälabodarna i Lillholmsjö. HareBra-gänget med rötter i Jämtland-Härjedalens Stövarklubb håller med hundförare och det är harjakt på elevernas schema. Ungdomarna kommer från Dille Naturbruksgymnasium och går i årskurs tre. De är klara med jägarexamen och alla sex ungdomarna har egna vapen. Vi delas in i två grupper med tre ungdomar i varje grupp. I den ena gruppen med Rune Jönsson och ham. Trollmaxens Rapp och den andra gruppen med undertecknad och fin. Andreasbackens Seija, båda hundarna är tre år gamla.

     Vädermässiga förutsättningar för dagen var 1 cm nysnö ett dygn gammalt, vi hade tre minusgrader från morgonen och nästan vindstilla. När Seija släpptes tog det ca 20 minuter tills att haren var på bena, den gjorde en bukt i skogsterrängen framför oss och övergick sedan till att springa vägen, den väg som vi postade efter. Tjejerna Emma och Ella stod tillsammans och fick se haren komma på vägen, höjde gevären och sköt nästan samtidigt ett skott var. Haren dog och när hunden kom kopplades den och vi åkte till reservmarken och släppte hunden i ny terräng.

     Medan Seija sökte ut, påbörjade Emma och Ella att öppna och ta ur haren och det jobbet hann de inte göra klart förrän hare nummer två var på bena. Vi hade lagt märke till att hunden hade markerat slag efter harens betestraj i närheten av vägen. Då ber undertecknad eleven Marcus att gå tillbaka ca 200 meter till en hyggeskant för att posta. Haren gör en bukt och kommer rakt på Marcus som är beredd och skjuter. Så kommer Marcus tillbaka bärande på hare nummer två. Den haren tar Marcus ur medan vi gör oss redo för att förflytta oss med bilens hjälp.

     Under förflyttningen passerar vi en bäck och jag säger till ungdomarna att hit måste vi ta tiken, vi parkerar i närheten där det fanns plats för bilen. Seija släpps lös för tredje gången denna morgon och beger sig självmant till bäcken och följer den uppströms. Efter en stund ser vi på pejlen att tiken börjar göra knyten på pejlens skärm, vilket betyder att hon är på ett nytt betestraj och upptaget kommer snabbt. Nu är tredje haren på bena denna förmiddag. Då ringer telefonen från den andra gruppen, det är ungdomarnas lärare Anders Nilsson som meddelar att ärtsoppan är varm och vi är välkomna till lunchen som serveras vid vindskyddet. Seija har nu några minuters tappt när vi lämnar henne för lunchen.

     Vi är tillbaka hos Seija efter 45 minuter och finner tiken grävande efter harräntorna som vi täckt över med kvistar, grenar och stubbrester efter vägbygget. För att inte tiken skall återvända till den här platsen uppsöker vi ny terräng och släpper Seija för fjärde gången. Tiken söker ut och finner raskt ett nytt betestraj att jobba med. Det här är inte sant säger jag, skall hon verkligen resa fyra harar i dag.

     Nu är alla sex eleverna med och sammantaget är vi nio personer med läraren som kan posta ut om det blir ett nytt upptag. Och ett nytt upptag blir det, där alla får njuta av vacker musik i skogen. Alla har sökt sig till ett postställe de tror kan vara bra att posta vid. De flesta har spridit ut sig efter vägen vi kom och mycket riktigt kommer haren till Emma, hon som var delaktig i hare nummer ett. Ett skott och haren ligger där.

     I elevernas utbildning ingår att ta tillvara viltet efter skott. Det innebär att hararna i det här fallet, skall hänga tempererat, exempelvis vid tio graders värme i fyra dygn, då räknas det som fyrtio dygnsgrader och då skall köttet vara mörat. Sedan skall de flås, styckas, putsas och frysas in. Till våren skall dessa tre harar ingå i en hargryta vid en fest för HareBra-gängets medlemmar med respektive.

     Det var en fantastisk dag. Under mitt långa jägarliv med stövare har jag inte varit i närheten av en sådan dag med fyra upptag och med tre skjutna harar med samma hund. Det bästa var att det var elever som fick uppleva det – nu tror de förstås att det är så här lätt när man är ute på harjakt. Tror inte att jag får uppleva detta någon fler gång i mitt liv.

Text och foto: Rolf Pellving

Vallrun – 17 november med Dille-elever

HareBra-gänget börjar samlas i väntan på ungdomarna från Dille