Info-kväll om skogsharen, mårdhunden och bisam

Jämtland-Härjedalens Stövarklubb engagerade forskaren Fredrik Dahl, som arbetar vid Länsstyrelsen i Jämtland, han har forskat på skogsharen, mårdhunden och bisamråttan. När det gäller mårdhunden och bisamråttan är dessa arter på frammarsch i vårt land. De räknas som invasiva arter som orsakar stor skada i den lokala faunan.

Skogsharehonan placerar ut ungarna var för sig inte allt för långt ifrån varandra. Första veckan ligger de och trycker på samma ställe som hon har lagt dem, de kommer endast fram en gång per dygn när det är som mörkast för att få di under ett par minuter. Ungarna samlas varje natt vid samma tidpunkt och väntar på honan för att få dia, honan dyka upp efter några minuter, och det pågår i ca 20–30 dygn. Efter det att de fått dia så hoppar de tillbaka till sina respektive gömslen. Efter första veckan börjar de röra på sig mera och börjar äta lite smått av vad naturen har att erbjuda.

Harhonan parar om sig samma dygn som hon föder sin första kull, hon är dräktig endast 50 dygn och hon föder ungar som redan har utvecklade ögon. Hon föder normalt två kullar i de nordliga skogslänen, men det förekommer tre kullar ibland. Som jämförelse är dräktighetstiden för hundar ca 63 dygn och att hundvalpar får ögon efter 12 till 14 dygn.

Mårdhundens ursprung är östra Asien, den blev inplanterad i Ryssland för pälsens skull och hölls i farmer och har sedan spridit sig till Finland och därifrån invandrat till Sverige. Mårdhunden sprider rabies samt dvärgbandmask som smittar till bl.a. blåbär, lingon och hjortron. Får vi utbredd dvärgbandmasksmitta i naturen så kan man inte äta råa bär direkt i skogen, de måste kokas först.

Mårdhunden väger mellan 3 till 12 kilo och har inför vintern dragit på sig ett våldsamt späcklager. Finns inget annat att äta kan den överleva på trädens rötter. När snön blir djup och temperaturen låg lägger mårdhunden sig under snön och har kraftigt nedsatt aktivitet för att sova bort några månader, då kommer späcklagret väl till pass. Det är ingen egentlig vintersömn, den kan lämna boet tillfälligt under vintern. Mårdhunden lever monogamt och har samma partner hela livet.

Man försöker att utrota mårdhunden genom Mårdhundsprojektet som har övervakning med kameror i Tornedalen, både på svensk och finsk sida, för att försöka stoppa invandringen från Finland.

Föredragshållaren Fredrik Dahl ville att vi åhörare som observerar mårdhunden ute i naturen rapporterar in vår observation till länsstyrelsen. Den är lovligt byte året runt och det är jätteviktigt att skyndsamt rapportera om man har sett en mårdhund eller skjutit någon mårdhund. Genom Mårdhundsprojektet så ersätts den skjutna mårdhunden med en kastrerad, avmaskad mårdhund med sändarutrustning av samma kön som den skjutna mårdhunden. Då kan det inte bli nya ungar eftersom de håller ihop hela livet. Den mårdhund som blev ensam stannar kvar i området ca 1–2 veckor innan den drar vidare för att hitta en ny partner.

Bisamråttan härstammar från Kanada och USA. Första inplanteringen skall ha skett år 1944, mot gällande lagstiftning, i biflödena till Torne älv. Bisam lever i lugna åar och kustnära havsområden, den bygger gärna bäverliknande hyddor på grunt vatten och är en bra simmare. Bisam är allätare vilket innebär allt från vattenväxter till as. Honan föder tre kullar per år med 6 till 8 nakna blinda ungar per kull och har en livslängd på fyra år. Kroppslängden är 30 till 40 cm och den väger upp till 2 kilo. I Sverige är bisamråttan tillåten att jaga hela året. Även observation av bisamråttan eller hyddorna på grunt vatten skall rapporteras till länsstyrelsen.

Vi var drygt 70 personer som lyssnade till Fredrik Dahls forskningsresultat och vi fick en innehållsrik och trevlig kväll i Handogs föreningshus i Lit.