En av de finaste dagarna i oktober samlade vi ihop några kamrater och deras barn för att bjuda på harjakt med Isak. Det var perfekt före, termometern visade på -10° och det hade kommit ca 1 dm snö, så förutsättningar var absolut de rätta.
Hartillgången har varit usel hela hösten, men vi hade i alla fall lyckats spana in färska harspår, så det var bara att ge sig iväg ut i marken. Vi gick ut stenhårt och började med att dela ut jaktprotokoll till barnen och förklarade hur det hela var tänkt att gå till.
Förvänansfulla killar: Elias, Olle, Jesper, Jens, Jörgen, Martin och Joel
Vi hinner inte mer än ut ur bilarna och ska precis till att släppa Isak, förrän vi hör hundskall. Vi som var helt säkra på att vi skulle ha skogen för oss själva den här dan, men tji vad vi bedrog oss. Nån annan hade tydligen också upptäckt harspåren. Det var bara att byta område och börja om på nytt.
Inte ett harspår så långt ögat nådde, men vi överlät till Isak att leta rätt på jössen. Han jobbade på och vi…..
…gjorde upp eld…..
….åt korv…..
… och hade trevligt på annat sätt. Harjakt är riktigt kul!
Trots att Isak sökte hela förmiddan och sprang totalt 3,5 mil, så blev det tyvärr inget drev.
Men det betyder ju egentligen bara att vi får en ny friluftsdag lite längre fram!
Dessa tre killar, Elias, Olle och Jesper, var i alla fall helt fantastiskt duktiga! Dom hade inga som helst problem att förströ sej under dagen, trots att dom inte fick se haren, som dom blivit lovade. Det här är kanske en framtida del av den föryngring av harjägarkåren som så väl behövs. Fast när jag frågade Jesper om han trodde att han skulle komma att jaga hare när han blev stor, så svarade han ”Näe, jag ska jaga älg, som pappa”. Nu står hoppet alltså till Elias och Olle. Men kanske lyckas vi väcka intresset för harjakt för alla tre nästa gång dom följer med. Vi håller tummarna så länge och ser fram emot en ny jaktdag med detta fina gäng.
Text och foto: Bosse och Ann Mari Norman
